Emma Lindgren

Alla inlägg den 3 februari 2010

Av Emma - 3 februari 2010 23:57

När lilla Celine kom…

Det hela började med att jag vaknade runt halv åtta på söndagsmorgon och klev upp för att gå på toa, och märker att jag har en liten blödning. Ringde då upp till förlossningen för att dubbelkolla så allt är som det ska, vilket de var. Så jag gick upp för att lägga mig igen men hinner inte ens lägga mig så känner hur vattnet går. Då var det bara att väcka Jocke och sen gå ner och ringa upp till förlossningen igen, och de ville att vi skulle fara upp. Men eftersom jag inte hade några värkar så tyckte de inte att det var så brottom.  Efter att vi klätt på oss och letat rätt på allt som skulle med så ringde jag pappa och bad han möta oss vid hockes så han kunde ta emot Ida.

Sen var det bara att åka. Kände mig ganska lugn på vägen upp då jag inte hade några värkar, utan kände bara lite svag mollvärk. Efter som de inte var så brottom enligt Barnmorskan jag pratade med, så stannade vi på Statoil för att stoppa nått i magen, då de inte hanns med innan vi for. Medans Jocke var inne på Statoil så börjar jag känna av lite svaga värkar, men de känns så svagt så känner mig fortfarande lugn. När vi kommer upp till förlossningen så ser de ut som jag har kissat på mig och de känns inte alls roligt att gå igenom akuten och allt men som tur var de nästan inge folk.

Väl inne på akuten möts vi av en barnmorska som släpper in oss på förlossningen och visar oss in till vårt rum. Klockan är då 09:10, de gav mig en skjorta och kopplar på CTG kurvan på en gång för att kolla om jag har några värkar och tar tempen som visar att jag hade feber. Sen låg jag bra länge med CTG kurvan igång, som visar några enstaka värkar. Sen efter att de kopplat bort CTGn så tog det inte lång tid innan jag börjar känna av kraftigare värkar.

Kl 12:00 var de dags för en ny kurva och ny temp, som fortfarande var hög. Sen får jag ligga med CTGn igång i 20 min innan de kom in och berättade att jag ska få penicillin pågrund av febern. För att undvika att jag hade någon infektion som kunde påverka barnet. Så 10 min senare får jag penicillin via nålen som de satt i handen när vi kom in. Vid detta laget hade värkarna börjat göra riktigt ont, och kommer med ca 7-8 min mellanrum. Men eftersom jag inte är den som gör så mycket väsen av mig så bet jag ihop när sköterskorna och barnmorskorna är inne i rummet. Efter detta så såg vi inte av någon på bra länge, så Jocke var på mig och vill att jag ska gå runt lite då barnmorskan rådde mig till det. Men då jag tyckte att värkarna gjorde så ont ligger jag helst i sängen. Vid detta lager gjorde värkarna så pass ont att Jocke fick massera mig back i svanken under tiden de satt i. Nån gång under denna tiden kom även en sköterska in med lite mat, kommer dock inte ihåg exakt när detta var, och vid samma tillfälle åker Jocke för att köpa mat åt sig själv.

De tog inte en ny kurva fören kl 18:45 då de även gav mig en ny dos med penicillin och jag bet fortfarande ihop för att inte visa hur ont de gjorde. Jag vet inte varför jag fick för mig att jag inte skulle visa att jag hade ont, var väll något jag fick för mig mitt upp i allt. Tiden gick faktiskt riktigt fort, både jag och Jocke tyckte att tiden bara rann förbi, vilket jag inte hade trott den skulle göra. Jag fortsatte kämpa mig igenom värkarna som fortfarande låg på ca 6-8 min mellan varje. Började bli lite otålig vid detta laget då de gjorde så pass ont, men då fick jag två varma handukar av en barnmorska och de hjälpte faktiskt ganska bra.  Kl 20:08 var de dags för ännu en ny kurva och nu kom värkarna med ca 6 minuters mellanrum. De tar även en ny temp som fortfarande är hög. Värkarna blir bara värre och värre och sitter i längre, om jag inte hade haft Jocke där hade det nog aldrig gått.

Kl 23:00 kom de nya barnmorskorna och sköterskan in och pressenterar sig. Det tyckte att jag skulle hoppa in i duschen för att få lite värme på magen, vilket var riktigt skönt.  När jag kom ur duschen dröjer de inte länge innan de är dags för en ny CTG kurva, kl är 00:10 när de startar CTGn. De kollade även för första gången hur öppen jag var, vilket helt klart var värst av allt under hela vistelsen på förlossningen då de gjorde helt ofattbart ont. Jag var öppen 5 cm och Förlossningen var igång.  Eftersom denna barnmorska förstod att jag hade haft riktigt ont länge så kopplade hon in lustgasen åt mig. Kändes skönt att hon förstod hur ont jag hade då jag inte är den som gärna klagar till okända människor. Jag fick även morfin vid denna tidpunkt. Kl 00:30 fick jag den sista dosen penicillin.

Efter detta lämnas vi bara ensamma korta stunder.  Kl 01:35 tas en ny CTG som visar att de bara var ca 2-3 minuter mellan värkarna. De ville även kolla hur öppen jag var, och då fick jag riktigt panik då de gjorde så fruktansvärt ont första gången de tittade. Jag minns hur tårarna rann och vilken panik jag kände. Det gjorde precis lika ont denna gång, Jag då öppen 9 cm. Då och då hörde jag hur Jocke frågar om jag andas då jag vart rätt yr av lustgasen. Det läskiga var att jag var tvungen att tänka på att andas, de kom inte naturligt som de gör i vanliga fall utan jag skulle nog lätt ha kunnat svimma, om jag inte ständigt påminde mig själv om att andas. Jocke satt vid min sida hela tiden och uppmuntrar mig så gott det går. Skulle aldrig klarat det utan honom.

Runt 02:30 börjar jag känna av krystvärkar, vid detta laget hör jag inte alls var barnmorskorna säger, utan koncentrerar mig på Jocke som upprepar det jag behöver höra. Kl 02:50 hade jag rejäla krystvärkar och de tar då ifrån mig min älskade vän lustgasen. Vilket gör mig lite små arg, minns hur jag tänkte ”ska de ta av mig den nu när de värsta börjar”. Men konstigt nog så var inte krystvärkarna lika hemska som de vanliga värkarna, då jag i alla fall kunde göra motstånd under krystvärkarna. De vanliga värkarna ligger man ju bara och har obeskrivligt ont, under krystvärkarna får man i alla fall ta i. Då hämtar även en av barnmorskorna en handuk som jag och hon sedan har dragkamp med. De var min räddande ängel för utan den handuken hade de nog inte alls gått så pass bra. Det dröjde inne länge fören jag hör barnmorskan fråga mig om jag vill känna toppen på barnets huvud som då är ute, och de var en helt obeskrivlig känsla. Jag glömde helt bort smärtan för några sekunder och kände bara lycka. Det tar bara några krystningar till så känner jag hur all smärta bara försvinner på något konstigt sätt.

Vad händer är mitt barn ute? Men jag hör ju henne inte, ska de inte skrika om allt är bra? Jag minns hur alla frågor bara snurrade i huvudet på mig. Jag vände mig till Jocke för att fråga om vårt barn var ute, och han bara tittar på mig å nickar, så 03:07 föddes vårt älskade barn. Han ser så glad ut och då förstår jag att allt är bra fast jag inte hör den lilla. Jag var så överväldigad av alla känslor att jag glömde bort att fråga vad det var för nått. Det är inte fören jag hör den lilla skrika som jag kommer på att jag fortfarande inte vet om vi fått en dotter eller son. Så jag snabbade mig att fråga Jocke vad det var, och som vi båda haft på känns så blev det en liten tös. De lägger henne på min mage och jag känner den mest underbara känslan jag någonsin känt, det var så otroligt enormt att det inte med ord går att beskriva. Jocke hämtar nu fram kameran och börjar knäppa kort på vår nyfödda prinsessa, han tar även kort på barnmorskorna och på sköterskan. Hon får ligga på min mage medans ena barnmorskan syr de lilla som behövde sys, sen var de dags för vägning och mätning. Vår lilla prinsessa var 50cm och vägde 3125g. Jag fick gå och duscha och fräscha till mig. Och när jag kom ut ur duschen så hade de dragit in en till säng i rummet så vi ska få sova en lite stund. Men innan så får lilla tösen amma lite och de kommer in med mackor, te och pomac som vi kan skåla med. Började jag bli riktigt trött och kunde knappt hålla ögonen öppna, så de lägger tösen i sin säng och lämnar sedan rummet för att låta oss sova en stund. Jag vänder mig till Jocke och vi pratar en liten stund och han tallar om för mig att hon hade navelsträngen tre varv runt halsen och att det var därför hon inte grinade på en gång.  Jag låg sedan och tittar på lilltjejen som är so ofattbart vacker ända tills jag somnade. Både jag och Jocke sover några timmar. Jag vaknade runt 6-7 tiden och börjar då skicka mms till de blivande morföräldrarna. Men Jocke och lilla Celine som vår dotter kommer att får heta sovde fortfarande så söt i sina sängar. De dröjde inte länge efter att jag vaknat så fick vi komma in på en bb sal, där de redan låg en mamma som fått en lite tjej hon med några timmar innan oss.

Sedan kom en barnmorska in och klämde lite på min mage och gav mig två Alvedon som smärtlindring. Sen sitter jag och Jocke mest och kollar på prinsessan som är så otroligt söt och vacker att de inte går att beskriva. Efter detta så spenderar vi 2½ dagar på bb innan vi bestämmer oss för att åka hem. Men det är så fullt där så Jocke får åka hem på nätterna. Allt flyter på rätt bra dessa dagar förutom att barnläkaren gjorde en tabbe och höll på att ställa till så vi inte fick åka hem. Men annars flöt de på bra, lite jobbig att få della rum med olika människor varje dag men de gick det med.




Av Emma - 3 februari 2010 21:02

idag har jag , mamma och Celine vare på stan. Vi tog en fika å bara gick runt å titta, riktigt mysigt. Å Celine sovde hela turen, men sen när jag skulle kippa mig vaknade hon å va hungrig så då fick hon äta lite innan. Sen nu ikväll har jag badat lilla prinsessan så nu är hon ren å fin när bvc kommer hit i morgon...


bye bye

Skapa flashcards